Göran Greider i ETC om boken:

Hur mycket behöver vi förstå?

"Stephen Hawkings liv var ett bevis på tankens enorma kraft – från dansgolvet i Kalifornien till kvantvärldens yttersta gränser. I boken ”Om tidens uppkomst” målar kollegan Thomas Hertog upp en ny syn på universum, svindlande och nästan obegriplig. Men Hawkings närvaro i boken gör det möjligt att ta sig igenom den."

"Hertog och Hawking drar in all kvantfysik, teorier om universum som ett hologram och gud vet allt för att teckna konturerna av ett nytt sätt att se på vad det universum vi lever i är för något. Nej, jag kan omöjligen förstå de många vägarna detta forskarpar vandrar för att nå sina slutsatser. Ändå läser jag boken som i ett rus.

Jag tror mig ändå förstå huvudpoängen: att de betraktar universums utveckling ungefär som biologerna sedan Charles Darwins dagar betraktat livets utveckling på jorden. Även de fysiska naturlagarna har tillkommit i universums början – en början utan tid – och uppstått via de slumpartade händelser som sker i kvantvärlden, som råkade skapa ett universum som är så förvånansvärt beboeligt och livsvänligt att åtminstone vår art nu kan försöka förstå det.

Det är alltså en evolutionär process. Vi kan betrakta den från den hittillsvarande slutstationen som utgörs av inga andra än vi själva.

Hur mycket förstår jag av detta? Darwin och andra 1800-talsforskare går det att förstå rätt mycket av. De var ofta ensamma vetenskapsheroer. Karl Marx kan vilken artonåring som helst greppa om viljan finns. Men idag bedriver stora forskarlag spetsforskningen. Vetenskapen har blivit kollektiv och detta med Nobelpris till enskilda forskare är i själva verket rena rama nostalgin.

Det är som att jag behöver en enskild människas närvaro för att klara av boken.
Under läsningen av Hertogs bok blir de små skildringarna av Hawking själv avgörande vilopunkter i redogörandet för de hisnade perspektiven. Det är som att jag behöver en enskild människas närvaro för att klara av boken.

Exakt här uppstår ett av vår tids stora dilemman. Väldigt mycket av denna grundforskning mynnar till slut ut i praktiska, tekniska tillämpningar – från kvantdatorer över gendesign till AI – som förändrar själva grunderna för vår tillvaro. Inte ens en hyggligt allmänbildad person kommer att kunna fatta varken innebörden eller konsekvenserna av den. På sin höjd står vi med de hjälpligt greppbara slutsatserna av den omvälvande forskningen. Vi dras med i revolutioner utan att ens inse det.

I praktiken innebär det att oerhört mycket av vår framtid läggs i händerna på ytterst små eliter, grupper som inte ens själva uppfattar sig som vägröjare för en annan framtid. Darwin eller Linné – de går att förstå. Vad förstår vi egentligen av den nya biotekniken eller lodandet i den matematik som kanske kan få oss att se hur själva fysikens lagar uppstod?

På ett foto ser jag Stephen Hawking titta mot mig: en vänlig blick. Han var dessutom en politiskt progressiv man. På något sätt hjälper den blicken mig att känna av revolutionerna jag dras in i."

Vågar man ge sig på att läsa den, eller blir man ännu mer konfys? Jag har så svårt att ta in allt detta med universum, galaxer, tiden, livet och alltet.
Man får ju sällan svar när man läser sånt - bara ännu mer frågor.
Tänker du läsa den Magi-cat?

#2 Jag har reserverat den på bibblan och tänker absolut läsa den.
Det är ett minst sagt stort och komplicerat ämne men så fascinerande ..
Jag kommer inte att ha några förväntningar att förstå allt😄 😄
Eller ens något. Men jag gillar när de allra kunnigaste säger att man inte vet…

Väntar med spänning på dina tankar efter att du läst den. Blir det en fin sommar kan det ju vara ett bra sällskap i hängmattan.😊

#4 🙂😎 Hoppas du och fler läser den också, så kan vi utbyta tankar och frågor.