Vilken jäkla skit. 😃

😂 Måtte inte tabletterna smaka…skit.

Hur som helst. Det verkar som de (forskarna o professorerna) är nåt på spåren. Jag läser lite här o där om vikten(!) av bra och rätt bakterier i tarmarna. Se bla Hjärnan.  På TV var det nåt om allergier som uppkom om inte det fanns rätt basselusker i tarmarna. Kanske kommande mediciner är en cocktail av bakterier istället?

Ett skitenkelt sätt att gå ner i vikt. 🙂

Nej, fullt så enkelt är det inte att gå ner i vikt, eller kanske är det enklare.

Däremot är det ju en omväg att göra de där pillren, som måste passera magen och tunntarmen innan de kan göra någon nytta i tjocktarmen. Enklare är en metod man redan har provat och som används kliniskt, att helt enkelt spruta upp tarminnehåll från en frisk person i tarmen på den som har skadlig tarmflora eller brister i tarmfloran.

Ingendera av de här metoderna är någon viktnedgångsmetod.

Om man lägger på sig fett utöver vad man kan tänkas behöva, så beror det på att man äter för mycket, och det man äter för mycket är ofta fel saker. Att man lägger på sig vikt, i form av fett, är ju ett tecken på att ämnesomsättningen fungerar, så det finns egentligen ingen orsak att tro att det skulle vara fel på tarmen, genom att den "tar upp för mycket" av maten. Däremot kan det styras av hormoner, och tarmens bakterieflora kan utsöndra såna hormoner.

Vanligare är nog att det är kosten man äter som påverkar hur man äter.

Om man äter en stor andel av sin kost som kolhydrater, och likaledes samtidigt en hel del fett, kommer fettet inte att förbrännas medan det finns kolhydrater kvar, utan det lagras upp för att användas när det blir svält nästa gång.

När så blodsockerhalten sjunker, när man får slut på energi från kolhydraterna, får man sug att äta mer, och många äter då mer, så att fettet blir kvar i depåerna runt om i kroppen.

Den rundgången måste brytas på något sätt för att man ska kunna gå ner i vikt om man har ett ätmönster som gör att man går upp i vikt. Det finns flera sätt att komma ifrån den ständiga fettinlagringen, och alla går ut på att man äter mindre totalt sett, men sättet att göra det skiljer. Många bantar genom att helt enkelt äta mindre, att gå hungriga och neka sig mat när suget kommer. Det funkar, men det är svårt, och för väldigt många funkar det inte, eftersom suget att äta är för starkt.

En metod som har fått en hel del publicitet de senaste åren kallas LCHF. Den går ut på att man tar bort så mycket kolhydrater ur kosten som man kan och ersätter dem med fett. I stället för smör, ost och skinka på brödet tar man alltså bort brödet och rullar ihop osten och skinkan kring smöret. Då blir man mätt, och så vänjer man sina celler i kroppen vid att använda fett i stället för socker, och man håller sig mätt längre, för att blodsockret inte dippar när musklerna drivs med fett. Man håller sig mätt längre, och på så sätt kan man också äta mindre, totalt sett.

Det finns också metoder som går ut på att fasta exempelvis två dagar i veckan, kanske inte totalfasta, men att äta avsevärt mindre de dagarna. Det kan leda till att man totalt, över längre tid, kommer att äta mindre. Då går man ner i vikt.

Men käka gärna bajs om ni tror att det funkar. Då kanske man också kommer att äta mindre?

Kanske man kräks mer?  
Ialla fall, LCHF tror jag är en bra metod. Egentligen har jag personligen inga belägg för det men jag mådde absolut bäst då. Tyvärr blir/blev det svårt med att hitta en variation o enkelhet i mathållningen. Svårigheten är att väga upp den enkla mackan på morgonen med nåt som är lika enkelt o snabbt men följer LCHF tänket. Att hålla på o mosa en massa bär i en mixer på morgonen funkar inte. Dyrt o krångligt. Så nyckeln för mig är att hitta enkelheten. Då är jag tebax på spåret igen,.

#4 Du har rätt i det du skriver (olika viktminskningsmetoder som lchf och 5:2 tror jag dock är sekundärt till att äta bra mat och ganska lite mat), men tarmfloran tycks vara annorlunda hos överviktiga än hos normalviktiga och vi har funnit en  effekt på råttor. Som jag har förstått det tycks effekten bero på aptitreglering osv. Överviktiga har sämre aptitreglering än normalviktiga och antagligen högre setpoint som gör att aptiten kommer öka om personen väger under sin setpoint. Därför får många överviktiga jobba i motvind och mot kroppens signaler, många går upp igen efter en viktnedgång och detta är inte för att de är latare eller har sämre karaktär än normalviktiga utan för att det är svårare för dem. Inte så lätt som vi normalviktiga kanske tror. Därför tycker jag att denna forskning är superbra, speciellt för de som har varit överviktiga hela livet med allt vad det innebär i form av aptit och setpoint.