Att skaffa barn är dåligt för lyckan
Enligt många är barn meningen med livet och det finn en utbredd uppfattning om att barn gör oss lyckligare. Men en ny studie visar att barn i stället har en stark negativ inverkan på vår lycka.
Det första året som småbarnsförälder har visat sig vara sämre för lyckan än vad man tidigare kunnat ana. Det är faktiskt värre än att vara med om skilsmässa, bli av med jobbet eller att en partner dör.
"Även om denna studie inte kartlagt föräldrars samlade erfarenhet av att skaffa barn på lång sikt så anses det vara tabu för föräldrar att säga negativa saker om sitt nya barn"
De fann att de flesta par var ganska nöjda när de bestämde sig för att skaffa sitt första barn. Under och före födseln ökade deras livstillfredsställelse ännu mer. Men efter födseln var det bara 30 procent av föräldrarna som låg kvar på samma lyckonivå. Resterande uppgav att de kände sig mindre lyckliga under det första och andra året efter förlossningen.
Tror det ofta är att man har orealistiska förväntningar om att det är så underbart med barn och sedan får de uppleva verkligheten och barn är inte underbara 100% av tiden.
Själv har jag valt att inte ha barn för jag har aldrig tyckt det verkar underbart ha barn, men jag är realist i mångt och mycket.
Hur har de frågat och hur mätte de "lycka". Är det hur man känner sig i ögonblicket? Ännu en natt med sömnbrist är kanske inte "lycka" i den stunden men lyckan över barnet finns ändå med som något övergripande.
En skilsmässa eller förlust av anhörig kan ju inte jämföras på något sätt eftersom det inbegriper en förlust. När man fått barn har man fått något.
Lycka vid pension? (som de tar upp i artikeln) En del kanske, men många upplever det som en svår förlust, nästan som av identiteten om den var starkt förknippad med arbetet. Något har tagits ifrån en, man "är" ingen längre.
Men, som sagt, det beror på hur frågan är ställd…
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Åh har dom äntligen förstått att barn inte är meningen med livet för alla. Otroligt.
Nu undersökte de hur föräldrar mår upp till två år efter första barnets födsel. Det är välkänt att dessa år är oerhört utmanande, och många föräldrar skiljer sig också ungefär när barnen är 2 år.
Däremot tror jag nog att glädjen över att ha barn växer med tiden, inte minst när man har vuxna barn och får barnbarn. Då tror jag nog att föräldrar är lyckligare än de som inte är föräldrar. Ett socialt liv är ju väldigt viktigt för lyckan när man blir äldre och en stor lyckofaktor är nog att vara omgiven av familj och släkt.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Släkt och vänner kan man ha gott om och umgås nära med även om man inte har barn, man skapar sin egna lycka och sociala gemenskap. Skaffar man barn för att man ska få nån att umgås med när man blir äldre kan man bli grymt besviken för numera bor man ofta inte nära sina föräldrar utan man är mer rörlig, kan hända barnen flyttar 100mil bort eller kanske ännu längre. +Det finns barn som inte vill umgås med sina föräldrar när de blivit vuxna.
Om man förväntar sig att det ska vara likadant som förut fast med et litet lyckoknyte extra så förstår jag att man blir olycklig.
Jag är väl inte supermycket lyckligare än innan men jag är inte heller olyckligare. Visst vissa saker som tex sömnbrist drar ner lyckan men jag behöver ju bara se på min dotter för att bli gladare, skrattar hon går jag som på moln ett bra tag
l'm back
Det är nog svårt att avgöra vilka som är lyckligast. De som valt att skaffa barn har ju gjort det just för att de vill ha barn och då kan de ju därför anse att har man barn så är man lyckligare. Och likadant de som är utan barn - om det är ett val de gjort- så hade de ju inte varit lyckligare med barn eftersom de inte vill ha några.