Falska minnen sätter spår som äkta minnen.

Att det finns falska minnen, minnen som inte visar sig stämma med verkligheten vid närmare granskning är ett välkänt fenomen. Men hur uppkommer dessa falska minnen? Ett steg närmare en förståelse har man kommit via en neurologisk studie - på möss.

Minnen sätter spår i hjärnan. Man har lyckats identifiera celler i hippocampus-området involverade i minnesfunktionen för både falska och äkta minnen. Det verkar som om hjärnan faktiskt inte kan skilja på äkta och falska minnen, utan de neurala mekanismerna fungerar på likartat sätt.

Var hjärnan lagrar ett episodiskt minne (minnen av händelser, objekt, tid och rum) har varit en öppen fråga. Lagras den utspritt på flera ställen eller kan man identifiera ett område där ett specifikt minne lagras?

Via djurförsök på möss (som man gav elektriska stötar 😕) kunde man lokalisera var ett minne lagrades, vilka områden som aktiverades vid återkallande av ett visst minne och inte nog med det: Man kunde också inplantera falska minnen och registrerade då reaktion i samma områden i hjärnan. Detta falska, och traumatiska, minne verkade till och med överskugga det riktiga, icke traumatiska minnet.

""Now that we can reactivate and change the contents of memories in the brain, we can begin asking questions that were once the realm of philosophy," Ramirez says."

http://www.sciencedaily.com/releases/2013/07/130725141711.htm

Fysisk aktivitet reducerar oro och ångest.

Fysisk aktivitet omorganiserar hjärnan så att dess svar på stress sänks och ängslan ingriper mindre i övrig, normal, aktivitet, enligt en studie vid Princeton univ.

Hur kan fysisk aktivitet påverka ångestbeteende?

Dels är hjärnan formbar och plastisk. Ur evolutionärt perspektiv är det bra att hjärnan kan adaptera till omgivningen och organismens livsstil. Mer ängsligt beteende kan ha varit en fördel för de mindre fysiskt aktiva eftersom ängslan ofta tar sig uttryck som undvikande av potentiellt riskfyllda situationer. På likartat sätt skulle mer fysisk aktivitet kunna minska ängslan eftersom den inte "behövs".

Studien använde sig av djurförsök (möss 😕) En grupp fick fysisk aktivitet (ett hjul) och den andra gruppen ej fysik aktivitet. (inget hjul) Efter sex veckor utsatte man båda grupperna för stress i form av kallt vatten. Man kunde konstatera att hjärnan i de båda grupperna uppförde sig olika. I den fysiskt aktiva gruppen blev de helt enkelt mindre stressade och kunde kontrollera situationen bättre än i den passiva gruppen.

Mer kunskap om hur hjärnan hanterar ångest ger oss större möjligheter att behandla människor med ängslan och oro. Det lär oss också mer om hur hjärnan adapterar till omgivningen.

http://www.princeton.edu/main/news/archive/S37/28/70Q72/

och till slut den roligaste:

Hjärncellerna kommunicerar med "toner"!

Hjärncellerna kommunicerar med varandra med varierande toner! Ibland med genomträngande "låt", ibland kämpar de för att göra sig hörda. Länge har man undrat varför och hur hjärncellerna ändrar ton så frekvent. Nu har man satt detta i samband med de små energipaketen, mitokondrierna och funnit att de "stämmer" (mitt ord) hjärnans cellkommunikation.

Kroppens nätverk av nervceller kontrollerar rörelser, tankar , känslor med neurotransmittorer (hjärnans kemikalier) via kommunikationspunkter, s.k. synapser. Neurotransmittorerna sänds från små, små s.k. boutons på nervcellen. Dessa är förenade, som pärlor på tråd, på långa axoner. De hjälper till att reglera styrkan på signalen  genom att kontrollera hur mycket neurotransmittorer nervcellen skickar ut.

Mitokondrien är känd som cellens kraftstation (den producerar energi, ATP) Denna energi är helt nödvändig för nervcellens överlevnad och kommunikation. Tidigare visste man att mitokondrier snabbt kan röra sig längs axonen, dansa fram från en bouton till en annan.

I denna studie visar Dr Sheng att dessa mitokondrier kan reglera styrkan på signalerna från boutons.

"This is the first demonstration that links the movement of mitochondria along axons to a wide variety of nerve cell signals sent during synaptic transmission," said Dr. Sheng.

Man fann att boutons sänder speciella signaler när mitokondrierna är nära. Då "pratar" boutonen med en monoton stämma. När mitokondrien missar eller rör sig iväg från boutonen börjar signalen fluktuera! (Den "skriker"!)

Vad kan man ha för nytta av att veta det här nu då?

Dr Sheng svarar så här:

 "Our findings reveal the cellular mechanisms that tune brain communication by regulating mitochondrial mobility, thus advancing our understanding of human neurological disorders" 

http://www.sciencedaily.com/releases/2013/07/130725125312.htm