Coolt…

Jag gillar starkt tvåvägskommunikation . (google = enväg).

Jag har länge undrat hur man kan veta vår sols temperatur i kärnan?

"Jag har länge undrat hur man kan veta vår sols temperatur i kärnan?"

Hmm, det går ju inte att mäta direkt så man uppskattar det utifrån modeller av hur solen fungerar - frågan är exakt vilka parametrar man utgår från. Man räknar kanske ut det som en funktion av trycket. Trycket uppskattar man i sin tur genom att man vet radien och att man kan på ett ungefär avgöra vilken materialsammansättning solen har.

Sedan kan man också räkna ut en minimitemperatur för att kunna åstadkomma den fusion som sker i kärnan som jag tror är flera miljoner grader.

#2

Jag minns faktiskt inte nu gradantalet, men jag har läst massor med olika temperaturer av kärnan. Dvs skillnader på flera miljoner grader c.

Det är lite samma sak som hur lång livslängd solen har kvar. Allt från 5-9 Miljarder år tros det. NASA har/ska (kommer faen inte ihåg) skicka en liten mojäng mot solen. Denna mojäng kommer åka så långt in mot solen som det går innan den går sönder.

Som skydd så har den en värmereflektor framför, som skyddar mot värme och strålning. Nu minns jag inte alla filter och andra godsaker den har med sig men det är iaf tillräckligt.

Ungefär upp till 1500 c kontinuerlig värme  skyddar skölden. vad 1500 c vid skölden blir vid själva mojängen sades det aldrig. Vanligt lödtenn smälter väl vid 180 c nånting. Militärklassad har jag inte den blekaste aning om. Elektronik är ju rätt känslig mot hög värme.

Nåja, jag lär ju aldrig få se nå smarriga extrema närbilder av solen, såvida jag inte blir väldigt gammal.

Rent krasst går det ju räkna ut ungefärliga värden, bland annat för fusion och storleken på solen, antaganden av vad den är gjord av, hur pass stark gravitationen är, och så vidare.

Mycket matte.

#4

Och huvudvärk.

Räknar på tryck och volym så får man en uppskattning :)

Har för mig att man gjorde något liknande i Kemi B eller om det var Kemi A.

#6

Jag är ingen fena på Kemi direkt.

Men hur vet man tycket då?

Frågelådan är tänkt som en tråd för -korta- frågor och svar. Finns det behov av längre diskussioner - starta en egen tråd för ämnet i fråga.

Vill inte ingripa eller så, bara lite påminnelse :-)

Okidoki

Hur snabbt tilltar luftrycket i en gruva?
Hur djupt ska man komma för att trycket ska bli det dubbla?
Gäller det samma för planeten Mars?
Hur djupt ska man gräva ner sig för att få ett tryck på 1 Bar på Mars?

#10 Oj, det var roliga frågor.

På jorden ges lufttrycken på en viss höjd enligt uppgift av

p = 101325 (1 - 2.25577*10-5h)5.25588

Där p är trycket i pascal och h är höjden över havet (eller djupet under för negativa tal).

Det verkar som att även om du gräver en kilometer under havsytan så ökar trycket "bara" med 10-15%. Jag antar att du skulle känna det i öronen om du tog snabbhissen ner i en vanlig gruva, precis som man kan i ett höghus.

På Mars gället andra konstanter. Återkommer om det.

Jag tackar, och ser fram emot "Mars-svaret".

#10 Min amatörmässiga uträkning ger att du måste gräva runt 55 kilometer

Mars atmosfär är väldigt tunn (mindre än en procent av jorden).

Uträkningen gjorde jag genom antagandet att fem skalhöjder är nog för att uppnå en Bar, det vill säga att mars atmosfäriska tryck är runt 1/148 av jordens. Uppgiften om skalhöjden i Mars atmosfär och uppgiften om det atmosfäriska trycket på mars tog jag från engelska WP.

Då jag drabbas av nysningar - nyser jag alltid fyra gånger. Aldrig tre eller fem eller annat antal.

Varför alltid samma antal? Varför just fyra?  :)

#13

Draken tackar för svaret.

#15 Kul fråga.

Kort svar: Det kan man nog inte veta, annat än genom att låta just dig genomgå en ganska grundlig undersökning.

Men (med risk för att svaret blir för långt) låt mig spekulera lite:

(Och det är spekulationer på glada amatörmässiga grunder, då jag inte har någon som helst utbildning om vare sig nysningar eller nervsystem).

Jag tror mig - utifrån samma statistiska underlag du tar fram - kunna hävda att antalet nysningar är ganska individuellt (Här nyses det en enda gång. Rejält och ofta utan förvarning, vilket brukar skrämma slag på både hund och sambo).

En nysning är ju en mer eller mindre ofrivillig reflex (En del kan ju hejda nysningar, även om jag själv aldrig lyckats). 

En reflex innebär ju att hjärnan och/eller nervsystemet på något sätt får någon larmsignal och snabbt - innan vi hinner reagera medvetet - skickar ut signaler som kan lösa problemet. "Det är varmt på handen! - Dra undan den!". "Det är skit i kranen! - Blås ut det"

Nysningar orsakas ju oftast av någon retning i näshålan, som främmande partiklar, infektioner, eller plötsliga temperaturförändringar. 

Men nysningar kan också uppstå av helt andra skäl. En knapp tredjedel av befolkningen kan nysa då de plötsligt utsätts för kraftigt ljus. Detta tycks vara en ärftlig "förmåga". På något sätt "läcker" signalerna om "Kraftigt ljus!" som ska få ögats pupiller att reagera över till "nyscentralen", som ju inte kan reagera på något bättre sätt än "Va, händer det något? - Nys för katten!"  

Så varför nyser en del då flera gånger på raken? Varför nöjer sig man sig inte med en enda nysning? 

En uppenbar förklaring är ju att de som nyser lite mer försynt än jag, också har mindre "effektiva" nysningar, och att hjärnan därför behöver skicka nya signaler om att nysa när den första nysningen inte gav tillräckligt bra resultat. Ibland räcker det med en nysning, ibland blir det flera. Detta tror jag är det normala för de flesta människor. 

Men varför skulle då vissa alltid drabbas av samma antal nysningar? Som fyra?

Ett svar skulle ju kunna vara att din hjärna tidigt fick för sig att "En sådan där mesnysning duger inte. Det är lika bra att skicka iväg fyra nyskommandon på en gång för att de ska göra nytta". 

Ett annat svar skulle kunna vara att när väl "Nyscentralen" blivit påslagen, så fortsätter den att jobba, till dess det kommer någon "OK, nu är det bra-signal". Ditt nyscentrum kanske inte inväntar feedbacken innan den kör ut nästa "Nys-kommando".

Ett tredje svar skulle ju kunna vara att nysningarna så att säga är självgenerende. Om ett kraftigt ljus kan utlösa en nysning, så kanske också en nysning kan göra det? Du hamnar i en loop, innan någon mer förnuftig del av nervsystemet inser att "hmm.. vänta här nu ett slag. Det här är ju löjligt".

(Ett fjärde svar skulle också kunna vara att du minns fel. Hjärnan har tyvärr en väldigt bra förmåga att lura sig själv. Det kan vara så att du helt enkelt bara kommer ihåg de gånger du nös exakt fyra gånger)

Eller också är det helt enkelt som i detta japanksa ordspråk (fritt översatt):

• Det sägs att om du nyser en gång, så rosas du av någon;

• Om du nyser två gånger, så risas du av någon;

• Om du nyser tre gånger, så rasar någon över dig

• Och om du nyser fyra gånger, så är du nog förkyld

(Från denna länk där man kan läsa mer kulturella nysningar)

Jag har överkänslig näsa och nyser flera gånger på raken om jag blir utsatt för t.ex damm eller starka dofter. Man gör tydligen så om näsan vill får ut saker ur systemet som den inte vill ha där.

Nysa är ju en mänsklig reflex för att rensa luftvägarna^^

I japan när man nyser så sägs det att någon talar illa om en:p

Varför ändras ögonfärgen på vissa människor under livet? Jag föddes med blå, sen fick jag bruna och ju äldre jag blir, desto mer gröna blir de.

Vad skall man då tro om hustrun, som ofta får nysattacker runt 23 st nysningar? (Ja. Jag brukar räkna om hon kommer över tre)

#20

Vild gissning, men det handlar nog om Epigenetik.

Alla föds väl med blåa ögon?

#23 Inte brunögda.

# 23 Jag var blåögd ända tills jag var runt två år.

#25. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig då? Mörkhyade?

Kolla vad jag hittade! Verkar stämma bra in på dig 

http://illvet.se/fraga-oss/varfor-fods-manga-barn-med-bla-ogon

Det tråkiga är att illustrerad vetenskap aldrig har en källförteckning så man kan läsa vidare. men tack för länkarna jag fått.

#28

Här är en länk från Wikipedia om samma sak. Där finns källförteckning.

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96gonf%C3%A4rg

VildaVittra - http://chemistry.about.com/cs/howthingswork/f/eyecolor.htm

Vissa dagar är mina ögon djupt gröna, som skog. Andra dagar är de svalt grå-grön-blåa.

"The genes involved in eye color determine how much pigment gets made, how quickly it is degraded and where in your iris to put it. In other words, eye color is an ongoing process that is not necessarily set in stone."

http://genetics.thetech.org/ask/ask30

http://www.youtube.com/watch?v=gPgqTfr5bPE

Efter att ha sett denna dokumentären kände jag mig mer förbryllad än upplyst. 

De påstår att jorden från början var sten, men sedan helt plötsligt var den ett flytande eldklot. Hur blev den det? Var det gravitationen och snurrandet som smälte stenen? Eller var solen mycket varmare då än nu?

Och vid ett tillfälle så säger de att dagarna var bara tre timmar långa eftersom jorden snurrade så snabbt, hur vet man det?

#33 Bra fråga!

"Var det gravitationen och snurrandet som smälte stenen?"

Värmen uppstod som jag förstår det främst när stenarna som bildade jorden slogs samman. En del riktigt stora sammanslagningar släppte ut tillräckligt med energi för att smälta miljontals ton sten, som den som visas i filmen som gav upphov till månen (energin kommer från stenarnas snabba rörelse).

Sedan uppstod en del ytterligare värme genom friktion när tunga ämnen som järn genom gravitation klämde sig in mot planetens kärna.

Till sist uppstår värme genom radioaktivitet i planetens innandöme. Vet inte hur stor effekt det har men den avtar med tiden och var kanske viktig i planetens ungdom.

"Och vid ett tillfälle så säger de att dagarna var bara tre timmar långa eftersom jorden snurrade så snabbt, hur vet man det?"

Man vet ungefär i vilken takt jorden saktar in, och man vet ungefär hur länge det insaktandet har pågått. Utifrån det kan man räkna ut hur snabbt den borde snurrat i början.

Aha! Nu känner jag mig mer upplyst, tack! 

Hade fler frågor på lager om den filmen men dem har jag glömt…

Varför är tidvattenseffekterna så olika jorden över? 

Här tänker vi inte ens på dem, men i t.ex. England är de högst märkbara.

I Kanada lär jordens största skillnad mellan ebb och flod finnas.

Tidvattenvågorna ute på de stora världshaven är inte mer än en meter i höjd. Och det är så att säja "normalläget". För att riktigt stora tidvatteneffekterna ska kunna uppnå, krävs mer än bara vågor. Både land- och bottenförhållanden spelar in.

De största effekterna uppstår i områden som ligger öppet mot de stora oeanerna och där vattnet "styrs" in i vikar och bukter.

På Englands västkust blir tidvattnet högt på grund av kombinationen av att vågorna går "runt" Irland och "fastnar" på Wales. Även i Nordsjön blir det högt tidvatten när vattnet kommer runt de brittiska öarna. På Englands östkust och Jyllands västkust kan vattnet variera 3-4 meter.

I Norge är det mer normala tidvatteneffekter (någon meter). De högsta är i Nordöstra Norge där tidvattenskillnaden kan vara över 4 meter. Den kommer då från det nordligaste tidvattnet som inte bromsas upp av Skottland.

Att vi i Sverige får får väldigt små effekter beror på att både Irland, Storbrittanien, Danmark och Norge fungerar som gigantiska vågbrytare. Hela den grunda kontinentalsockeln i Nordsjön gör också att det mesta av vattnet hinner bromsas det når våra kuster. På vår västkust är det sällan mer än någon decimeter som skiljer och i Östersjön talar vi centimeter. 

Se mer här (med en liten karta över tidvattnet i Nordvästeuropa)

#37 Tack för svar och bra länk också! 🙂

🌺

En Dyson-sfär! Ett tankeexperiment, men skulle den vara möjlig? Hur? Och varför? (inte)

puttar upp frågelådan lite 🙂

Alla föds inte med blå ögon #23

När man föds har ögat inget pigment ännu. Det kommer efter ett par månader och först då får ögat sin färg.
Att ögonen ser blå ut på nyfödda (gäller alla oavsett ursprung) beror på att ögat vid födseln inte är helt utvecklat. Ögat är lite "repigt". Just detta gör att då ljuset träffar ögat så reflekteras de blå ljuset mest tillbaka varför ögat ser blått ut. (Ett nyfött barn ser alltså inte så bra - därför ser deras ögon vattniga och ofokuserade ut - lite som att titta genom en coca coola flaska).
Jämför om en person har väldigt svart långt rakt hår och står i solljus så skimrar håret i blått. Det raka håret är som "repor" som reflekterar just blått ljus mer än de andra färgerna.

Efter ett par månader ung. samtidigt som pigmentet kommer i ögat så har även "repigheten" växt bort och ögat får sin slutliga form.

#41 Ställer mig lite undrande till "repigheten" i ögat. Beskriv gärna lite närmare.

Det är helt enkelt så att ögat inte hunnit utvecklats klart vid födseln och är då lite kornigt i stället för helt slät som det blir efter ett par månader. "Repigt" använde jag som exempel av att ögat som sagt ine är helt slät vid födseln

#43 Ok, tack.

#41 #43 Att ögonen ser blå ut på nyfödda (gäller alla oavsett ursprung)

… Men så är det ju inte. De flesta av europeisk bakgrund har mörkblå ögon vid födseln men inte afrikaner. Och jag förstår fortfarande inte vad någon eventuell "repighet" eller "kornighet" skulle ha med pigmententeringen att göra?

Det handlar väl om att pigmenten i ögat behöver utsättas för ljus, innan man kan se vilken färg de slutligen får?

Som jag sa så har ögat inget pigment vid födseln och alltså ingen färg (tekniskt sett är de då svarta eftersom svart inte är någon färg)

Det är så att om något är mörkt och repigt, kornigt … (alltså en yta som kan reflektrera ljus lätt) och ljuset kastas på föremålet så kommer det blå ljuset att reflekteras mer än andra färger (detta har med fysik och ljusets egenskaper att göra) därför ser ögat blått ut på nyfödda.

Jämför som jag skrev i inlägg #41 med svart hår i starkt solsken (skimrar i blått)
Desamma gäller t ex en bil som är svartlackad och har några år på nacken så att lacken blivit lite sliten (repig, kornig …). I starkt solsken kommer bilen att skimra i blått.

Jag förstår fortfarande inte. 

Så vitt jag vet föds inte alla barn med blå ögon. De som helt saknar pigment har inte mörkblå ögon utan snarare röda ögon (albinism). Och var finns dessa repor och kornigheter som du talar om? I Iris? På linsen? Glaskroppen?

Här några sajter jag hittat som beskriver ögonfärger hos nyfödda, men något om repor hittar jag inte. Du får gärna hänvisa någonstans.

http://message.snopes.com/showthread.php?t=42659
http://chemistry.about.com/cs/howthingswork/f/eyecolor.htm
http://www.whattoexpect.com/first-year/ask-heidi/baby-eye-color.aspx

ang nysningar (#15, 17, 18)

Att man nyser när man tittar mot solen eller en kraftig lampa lär beror på dålig isolering av nerverna. Trigeminus (=trilling)-nerven som utlöser en nysning löper i nära anslutning till synnerven. När synnerven blir stimulerad i soligt väder, aktiveras även trigeminus med följd att man börjar nysa.

(Illustrerad vetenskap 2013:08)
Mer intresant om nysning: (samma källa)

En nysning har en väldig kraft: partiklarna slungas ut från näsan med en hastighet av 150 km i timmen. Det kan t.o.m. vara skadligt att hålla tillbaka en nysning. Den relativt sett stora kraften hos en tillbakahållen nysning riktar energin inåt vilket får till följd ökat tryck i bihålor, örontrumpet, mellanöra och många andra hålrum i skallen. Det kan leda till att det börjar ringa i öronen och små blodkärl kan spricka. I extremt ogynnsamma fall kan man drabbas av spräckt trumhinna eller t.o.m. hjärnblödning.

så här i sommartid: Kan någon förklara kulblixt?

#49

Klotblixtar är ett ännu oförklarat fenomen.

Fel forum alltså ,:-D

#51 Jaså? GissningariFokus hade passat bättre? ;)

Det finns många mer eller mindre kvalificerade gissningar. Här hittar du en ganska ny förklaring:

http://phys.org/news/2012-10-mystery-ball-lightning.html

(min egen översättning:)

"Kulblixtar uppstår när överblivna joner (elektrisk energi), som är mycket tätt packade, sveps till marken efter ett blixtnedslag."

Kan man lita på vetenskapliga studier? Hur vet man t.ex. att ett resultat inte bara är påhittat?

#53 Man ska inte lite för mycket på en enskild studie. Även om fusk är ganska sällsynt så kan det finnas andra faktorer som ger upphov till felaktiga resultat.

Därför är upprepning en central del av den vetenskapliga metoden: ju fler oberoende forskargrupper som fått samma resultat desto mer tillförlitligt är det. Om studien inte går att upprepa ska man vara mycket försiktig med att använda sig av resultaten.

#53 I princip skulle man kunna hitta på en studie, skriva en artikel och få den publicerad. Men då krävs det en hel del kunskap i ämnet för att få resultatet och framtställandet trovärdigt nog för att gå igenom en peer review. Det krävs ju också att ingen annan i omgivningen förstår att man fuskar. Det brukar komma fram till slut, det finns ju exempel på det.

Forskning idag går alltmer mot stora internationella samarbeten, och då blir det allt svårare att fuska. Det är sällan någon forskare ensam kommer fram till något, den tiden är mer eller mindre förbi inom flera forskningsområden.

Som Jonas skriver så bör man se på studier så att man vill se en oberoende upprepning först innan man kan lita på resultatet. Men det betyder inte att den första och kanske sensationella studien är ointressant. Men man drar inte så stora växlar på den.

Någon som vill förklara det här med warp-driften?
I teori och praktik….

http://www.space.com/17628-warp-drive-possible-interstellar-spaceflight.html

http://news.yahoo.com/why-warp-drives-arent-just-science-fiction-150255793.html

http://www.technewsdaily.com/18051-star-trek-warp-drive-possible.html

"Ingenjörer på rymdstyrelsen NASA är hoppfulla"!:

http://www.expressen.se/nyheter/star-trek-resor-kan-bli-till-verklighet/

Periodiska systemet! 😎 Det var lättare förr…🙂

http://www.nyteknik.se/popular_teknik/teknikrevyn/article268759.ece

http://edition.cnn.com/2013/08/28/world/europe/new-chemical-element/index.html

http://www.sydsvenskan.se/vetenskap/lundaforskare-kan-bevisa-nytt-grundamne/

De nya ämnen som man skapat är lättflyktiga och tunga. Tydligen finns det chans att finna fler supertunga som är stabila i dagar eller år.

Min undran är om det finns någon gräns för det periodiska systemet, i teori och praktik. När tar grundämnena "slut" och varför?

Finns det någon chans att finna hittills oupptäckta grundämnen i naturen?

Vad hoppas man vinna, mer än kunskap, med att skapa lättflyktiga grundämnen?

Om bildande av tunga grundämnen:

http://illvet.se/astronomi/hur-bildas-tunga-grundamnen

#0

Vad hoppas man vinna, mer än kunskap, med att skapa lättflyktiga grundämnen?

Är inte kunskap bra nog?

Här handlar det om kunskap om de mest fundamentala partiklarna och krafterna som verkar i universum. Hur bildas grundämnen? Vad får en atomkärna att håll ihop? Hur fungerar radioaktivitet? Kommer alla ämnen (och därmed hela universum) att sönderfalla så småningom? Sånt kan ju vara kul att veta …  Annars finns ju fler exempel i din länk från Ny Teknik. 

Sedan är kanske "lättflyktiga" inte den term jag skulle använda. Men vi pratar om ämnen som sönderfaller, dvs omvandlas till lättare ämnen, inom några sekunder eller millidito.

De modeller som finns, anger att det bör finnas ett teoretiskt maximum någonstans runt atomnummer 137, men för säkerhets skull anger de flesta forskare att man ju inte vet 100%-igt om modellerna stämmer.

(Någon gräns måste rimligen finnas. En atomkärna består bara av neutroner och positivt laddade protoner. Vi vet att elekektromagnetismen vill få dessa protoner att repellera, dvs stöta ifrån varandra, Men den starka atomkraften håller ihop kärnan. Den verkar dock bara på extremt korta avstånd. Blir kärnan för stor, tar elektromagnetismen över och sliter isär atomkärnan). 

Några nya naturliga ämnen kommer säkerligen inte att hittas. De grundämnen som finns har - förutom väte, och enstaka heliumatomer - skapats i stjärnor under deras livstid eller i en supernova. Det tyngsta ämnet som då kan skapas - och som är tillräckligt stabilt för att finnas kvar tillräckligt länge för att kunna hittas i ett planetsystem är Uran (92). 

Vissa tyngre ämnen kan bildas tack vare kosmisk strålning. Plutonium (94) och Californium (98) är exempel på tyngre ämnen som förekommer naturligt, om än i mycket små mängder (De har hittats i naturen först efter att se skapats i laboratorier). 

Det kan tänkas att enstaka atomer av andra transuraner också kan uppstå, men de sönderfaller så snabbt, att det nog är meningslöst att ens försöka hitta dem. 

Alla de "nya" grundämnen man skapat, är mycket kortlivade. Men om modellerna stämmer bör det finnas några isotoper av ämnen med en atomvikt runt 300 och atomnummer över 112 som borde vara mer stabila. Och jag minns hur man redan på 70-talet spekulerade om ämne 126, "Unibihexium"  kunde ha stabila isotoper. I så fall med atomnummer 310 och eller 318. 

Det är alltså, enligt teorin, möjligt att några av dessa konstgjorda ämnen kan ha stabila isotoper som i sin tur skulle kunna ha en mer praktisk användning, men ännu har ingen lyckats pumpa in tillräckligt med neutroner i kärnorna för att bekräfta detta. De tyngsta isotoper som hittills skapats är 294 (Ämne 117 och 118). 

Här är en bra (om än något inaktuell) video om jakten på "Island of Stability" som illustrerar problemet:

http://www.youtube.com/watch?v=woPx-Ex7H8A

#58 Tack för utförligt och bra svar.

Jag undrar var den där uppfinningen som genererade en massa energi tog vägen? Den var på tapeten för kanske nåt år sedan. Uppfinnaren var grek tror jag. Det var nåt kemiskt tror jag och en hel del professorer och tekniker var till honom och granskade försöken. De hittade inget lurigt med det hela. Dock visade uppfinnaren inte HUR mojängen var byggd. Som sagt, var tog han vägen tro?

#60 Du menar Andrea Rossis E-cat? (Han är italienare)

Tyvärr har det väl utvecklats ungefär som skeptiker befarade. Han är fortfarande igång och lovar guld och gröna skogar och han har en liten men hängiven skara anhängare, men han har inte presenterat något konkret trots att det gått flera år sedan han påstod att tekniken var färdig för massproduktion. 

Kort sagt uppvisar det alla tecken på en investment-scam.

Här är en sida där "troende" skriver inlägg med ojämna mellanrum och försöker tolka Rossis kryptiska kommentarer: http://www.e-catworld.com/

Japp. Han menade jag. Tack.  Aha, det blev så alltså. Ja, det blev ju tyst ganska fort och jag började ana ugglor. 

Dock, så länge nån försöker så kommer det förr eller senare att ske. Det handlar bara om när, inte om.

Om jag får spekulera lite så tror jag man ska titta på jordmagnetismen eller solvinden. Sen göra nåt av det. Ska det vara så förbaskat svårt?? :-)

För att få ut energi ur ett magnetfält måste det vara oscilerande tyvärr. Har vi bra tajming kanske vi kan få ut lite den dagen nord och sydpolen byter plats…

Det finns inget upp eller ner i universum! Vi uppfattar att ner, är mot jordens kärna var på jorden vi än befinner oss. Om man nu "verkligen" förstår att det egentligen inte finns något upp eller ner. Skulle denna insikt eventuellt kunna påverka en människas balans/orienteringsförmåga?

#64 Nope. Din balans är någonting som inte direkt påverkas av att du vet om att jorden åker runt solen, eller att du rör dig i 20k km/h. Det är mer en biologisk funktion.

Är det inte några kristaller i innerörat som finns i ett hålrum och som känselceller känner av?

#66

I varje öra finns det så kallade hinnsäckar, i vilka så kallade balanskristaller är belägna. Om dessa kristaller lossnar och faller ned i de så kallade båggångarna, så uppstår en godartad sjukdom som kallas för "kristallsjukan", vilket ger oönskade effekter på synorganen. Den drabbade upplever det som att dess värld "snurrar". Dessa upplevelser kommer i attacker om några minuter.

Å receptet är att röra sig så de lösa kristallerna slits ut. Inte så roligt för yrseln är inte mysig.

Lite intressant det där som #64 skriver… Man kan få väldigt hissnande känslor när man står vid ett stup. (Här på jorden.) Men avståndet stupet står för, är ju ingenting jämfört med avståndet till en annan himlakropp. Kan vi andra befinna oss i någon sorts fiskdamms-seende?

Eller heter det ankdamms-seende?

Tack! 69. För att du försökte sätta dig in. Tack även ni som kom med kristallförklaringen.

#69 Uh, det är mer en rädsla för att dö än någonting. Det har liksom inte något med avståndet att göra egentligen.

Efter ett visst avstånd så förstår inte heller kroppen att det är farligt, te.x. när man flyger. Tittar du ut från ett plan så får man inte samma känsla.

#72 - Njae. Jag håller dock med dig om det andra stycket (i #72).

#73 Vilken annan känsla skulle det vara? Det är lite som om att det skulle vara en biologiskt programmerad inställning just för att vi ska undvika att dö av att falla från höga höjder. Tyvärr finns ju inte samma vettiga inställning te.x. när människor går över gatan.

Tänk på att frågelådan inte är avsedd som en diskussionstråd. Starta gärna en ny tråd om ni vill diskutera någon fråga, och länka till den härifrån.  🙂